Som ni vet så har Svea varit och hälsat på mig (Elsa) i helgen. Vi har hunnit med allt från Gröna Lund till konsert med Gyllene Tider och naturligtvis en massa annat skoj. I lördags när det var dags för konsert så hade både jag och Svea siktet inställt på hångel.
Efter en mycket rolig kväll som slutade långt ifrån vad vi hade kunnat ana så vandrade vi hem, nöjda och belåtna. Dock utan något hångel.
Dagen efter så såg vi denna fantastiska bild. Det är en hångelbänk som står placerad i Solna. Det kanske är den vi ska sikta in oss på nästa gång vi är sugna på att hångla... Vad tror ni?
Det är alltid lika intressant att åka tåg. Oavsett var man ska. Just nu sitter jag på tåget till Elsa. Har dryga två timmar kvar...
Nåväl! Det jag stör mig på när jag åker tåg är alla jävla människor som också ska dit jag ska. Vad mycket konstigt de sysslar med på tåget. En kille klev just på och han stank svett. Jag slår vad om att alla i min vagn kände det. Men självklart är vi svenskar som vi alltid är - svenskar! Ingen vågar ju säga till eller säga ifrån.
Och för att inte tala om kvinnan som sitter breve mig just nu. Hon började hålla låda så jag trodde aldrig att hon skulle sluta prata. Som tur var ringde hennes telefon så hon fick en annan pratkompis. I skrivande stund ska hon även ta ögondroppar mot sin ögoninflammation som hon berättde om för mig så snällt innan. Jag blir så trött på folk.
Och tvärs över gången sitter den där surkärringen som ingen vill prata med. Utlösande faktorn var när någon hade tagit hennes plats när hon kom på tåget. Fast hon verkar lite snäll ändå, vi växlade blickar när killen som stank svett kom på och satte sig breve henne. Jag tycker nästan lite synd om henne.
Nåväl... Det är inte så långt kvar. Jag är snart framme hos Elsa.
Ibland funderar jag över spelet som alltid ska spelas med snyggot man träffat. Varför ska man vänta en viss tid innan man svarar på sms, varför måste x antal dagar gå innan man kan höras igen? Svarar man inte inom en viss tid, då är man tydligen inte intresserad, svarar man för snabbt är man för på.
Hur ska man göra då? Jag och Svea har kommit på en egen regel. FUCK RULES! Det är ett hett tips. Gör precis som ni känner för och svara precis när ni vill. Det får helt enkelt bära eller brista ;)
Jag har en god vän som har en tendens att strula till det för sig själv väldigt ofta. Senast igår hände det igen...
Ni vet väl hur det är att FB-spana? När man är online på FB från mobilen och ska bara kolla in senaste nytt lite snabbt. Ibland hamnar man på någons sida, någon som man inte är vän med, och spanar. Anledningen till varför man spanar på folk man inte är vän med kan vara pga det senaste snyggot man spanat in. Så var det i det här fallet. Senaste killen hon spanade in hade nyss blivit vän med någon tjej. Såklart var min goda väns första tanke: Jag har fått konkurrens. Så hon skulle BARA in och snabbspana på hennes profil.
Men vad händer? Jo, hon råkar av misstag trycka på knappen "lägg till vän" istället för att klicka på profilbilden. Och... Det som händer sen är helkonstigt. Tjejen som fått vänförfrågan... Hon ACCEPTERAR den! Min goda vän skyndade sig snabbt att ta bort tjejen som vän. Hon tänkte skylla på en bugg om saken någonsin kommer upp.
Galet pinsamt? Är det här något som bara händer min goda vän eller har det hänt dig också?
Varför är det alltid så att när vi vill skicka sms till den där snubben man har spanat in så är det som att det inte finns någonting att säga. Det bara kliar i fingrarna över att få skriva något men helt plötsligt är det som att ingenting är bra nog eller vitkgi nog att skriva. Det är som att hjärnan bara blockerar allt och helt plötsligt finns det ingenting att prata om.
Ibland känner jag att jag skulle vilja slå upp en ämnesbank av ämnen som jag kan välja och vraka över för att få skriva till snubben. Det jag egentligen borde göra är väl att vänta tills jag har något vettigt att skriva... Fingrarna får alltså klia ett tag till.
Alla har vi varit där någon gång, när vi kommer på den briljanta idén att skicka sms när vi har druckit alldeles för mycket vin (eller vad man nu dricker) för vårt eget bästa. Varför tycker vi att just där och då är det bästa tillfället att höra av oss till snyggot som man spanat in. Som att det sms:et inte kan vänta en dag till eller två, utan det vi tänker då bara måste skickas iväg. Alltför många gånger har detta resulterat i att det sägs saker som inte borde sagts och dagen efter vaknar man med ångest och man vill bara sjunka genom jorden. Varför utsätter man sig för det här. Det är inte bra.
Vi känner att det borde finnas ett stopp för detta. Varför inte en app? En app som gör att man kan blockera vissa nummer en viss tid. Att mellan 23-06 så kan man varken ringa eller sms:a detta nummer. Några nummer bör man kunna komma åt, som sina bästa vänner eller liknande i fall något skulle hända eller om man råkar tappa bort varandra så kan inte alla nummer vara blockerade. Vi funderar på att göra slag i saken. Vad tror ni?
1. Inse fakta. Han är kille. Killar är ganska tafatta när det kommer till sms (speciellt om vi generaliserar, som nu).
2. Gråt inte!
3. Han har säkert bara annat för sig och läste ditt sms i förbifarten. Han svarar säkert snart... 4. Överanalysera inte! Det tjänar ingenting till.
5. Och sist... Inse att han kanske inte är intresserad. Det låter hårt, jag vet! Men det kan vara så att killen inte har stake nog att berätta för dig att han faktiskt inte vill ha med dig att göra.
Ett problem som många tjejer (och killar) har är att när vi ser någon som vi vill prata med, så slutar resten av världen att existera. Vilket gör att vi blir osunt fokuserade på en enda person. Vi hänger upp hela vår existens på att den personen gillar oss. Säger de nej så faller vi ihop i en ynklig liten hög.
Känner du också igen den känslan när världen bara kretsar kring ett enda snyggo? När man kollar telefonen 15 gånger för att se om han är online på facebook, eller om han svarat på det senaste smset. När du googlar honom för att spana in hans senaste tjej eller för att se om han verkligen talade sanning senaste gånngen ni sågs. Det kan vara vardagsmat för många, även för oss. Därför vill vi skicka en uppmaning till alla er där ute i etern. Släpp snyggot! Det finns fler och du är värd det allra bästa.
Alla har väl läst 50 shades-serien? Om inte, GÖR DET! Vi tänkte presentera våra mr Grey. Om man kunde få önska, i den bästa av alla världar, 365 dagar om året, ja... I så fall hade våra val varit såhär enkla.
Sveas val: Ryan Gosling
Elsas val: Matt Bomer
Fast i skrivandes stund säger Elsa: Jag tror att jag har bytt nu. Jag tror att Henke Lundqvist får bli min nya mr Grey.
Igår hände det som inte fick hända. En god vän till mig var ute på middag med en vän (av motsatt kön). När de hade ätit klart bestämde de sig för att ta en drink på ett annat ställe och sen en till drink på ett annat ställe, efter det skulle de ta följe hem. Allt gick fint, i alla fall fram tills att de skulle korsa vägen. Då händer det som inte får hända. Min goda vän snubblar! Hon sätter krokben för sig själv. Det hela resulterar i att hon gör en dålig doggy-pose och håller på att dö på kuppen. Så pinsamt!
Känner ni igen känslan? Man vill liksom bara sjunka genom jorden och försvinna från platsen direkt. När min vän ringde mig och berättade detta kunde jag inte riktigt hålla mig för skatt. Rolig real life story, helt på bekostnad av min goda vän.
Nu är vi mer officiella än någonsin. Tidigare höll vi oss i radiobranschen och gjorde succé (ja, i alla fall enligt oss själva). Nu är tanken att vi ska sprida våra hjärtetankar här istället. Man skulle kunna påstå att våra hjärtetankar mestadels handlar om det vardagliga livet, i alla avseenden. Ibland kommer vi förmodligen snurra in på samma ämne flera gånger om. Men vi tänker oss att det är helt okej.
Tanken är också att du inte riktigt behöver veta vem Elsa och Svea egentligen är. Vi anser att det räcker med våra namn till en början.
