Jag och Svea vill börja med att tacka för alla fina mail ni skickat. Vi är så glada och tacksamma för att ni hör av er. Vi har fått in en del frågor och tänkte att det är dags att svara på dem. vi har sammanställt de vanligaste frågorna som ni skickat till oss och har svarat så gott vi kan.
Går ni ut mycket?
Svea och jag bor som vi tidigare nämn i olika städer. När vi ses blir det ofta vid festligare tillfällen som slutar med utgång. Vi har dock börjat uppskatta livet med att bara gå ut och ta ett glas eller liknande men visst går vi ut en del.
Hur kommer ni på alla roliga storys ni berättar?
För att vara helt ärliga så kommer alla storys vi berättar från händelser som vi själva varit med om eller som drabbat nåon av våra vänner. Vi får oss många goda skratt och om vi är med om en misslyckad dejt eller två så försöker vi att se det som bra bloggmaterial istället för vår undergång.
Är ni aldrig blyga?
Vi försöker att leva efter mottot att satsar man inget så vinner man inget. Svea har alltid varit ganska rätt fram och oblyg medan jag var blygare när vi var yngre. Svea fick då ganska ofta föra talan för oss båda men nu har jag insett att det inte är någon idé att vara blyg. Man har oftast inget att förlora.
Drömkillarna, är det verkligen Ryan Gosling och Henke Lundqvist?
Här svarar vi ett tveklöst JA!
Kan ni gå tips på hur man kan göra slut med någon på ett schysst sätt?
Jag och Svea förespråkar regeln fuck rules! Det bästa sättet att göra slut med någon på (om det nu finns något bästa sätt), är att vara ärlig och säga vad man känner. Utgå från dig själv och dina känslor och upplevelser. Säg det emllan fyra ögon och var så uppriktig och ärlig som du kan. Sedan behöver man inte vara dum eller elak på något sätt för att man är ärlig och rak.
Det var alla frågor för den här gången. Fortsätt gärna skriv till oss på
[email protected] så ska vi fortsätta svara på era frågor. Vi har även fått in en del storys från några av er läsare som vi kommer dela med oss av senare. Vi har inte glömt utan vi är bara lite sega emellanåt.
XOXO Elsa och Svea
Härom dagen skickade Svea den här bilden till mig. Jag skrattade länge och väl. Sedan slog det mig, det är ju helt sant. Jag tycker bilden talar för sig och det känns inte som att jag behöver säga så mycket mer om det, inte just idag iaf.
XOXO Elsa.
Det här med att vilja ha någon som inte vet vad han vill ha eller som inte är beredd att ge mig vad jag vill ha är inte lätt. Förr eller senare kommer vi dock till en gräns när det bara får vara nog. Att gå runt och tänka på någon som inte är säker på vad han känner och lägga ner så oerhört mycket kraft på detta är det inte värt.
Att avsluta detta och påbörja en bearbetning i form av sorg är inget man strävar efter, men kan ibland vara det rätta. Det är inte värt att gå runt och tänka på den här snubben dygnet runt och i tid och otid. Klipp av alla band och börja om. Kommer han en dag och säger att han vill ha mig hoppas jag att jag kan svara att det tåget redan gått och han kom försent. Det kommer en tid när det bara får vara nog! Det är dags att sätta punkt för den här historien och påbörja en ny resa. En resa som kommer vara tuff i början men som förhoppningsvis kommer bli den bästa resan i mitt liv.
XOXO Elsa.
Som Svea har berättat nyligen så är vi två ute på äventyr lite då och då. Av någon anledning tenderar våra äventyr att ofta handla om karlar. Som sist, vi var ute och strosade en kväll och hade väl egentligen tänkt att vandra hemåt. Jag kastar då ögat in på en bar och får syn på en riktig hunk. Jag säger det till Svea som säger, här går vi in. Vi sätter oss och efter ett tag börjar vi prata med han och hans kompis. De frågar om vi är singlar. Glada som vi är svarar vi ja ihopp om att det här kommer bli en bra kväll. När vi frågar dem så visar det sig att den ena har ett barn och att den andre är gift och har två barn. Mitt leende försvann ungefär i den sekunden som han sa det.
Efter en mycket trevlig kväll men kul sällskap vandrar vi hemåt. Svea säger då till mig. "Elsa, du måste slå av den där papparadarn du har lyckats slå på". Visst har hon rätt. Jag får helt enkelt försöka slå på flirtradarn istället eller något liknande. Bara det inte blir desperatradarn så är jag nöjd.
XOXO Elsa.
Som vi tidigare har skrivit så hade Elsa önskat Henrik Lundqvist som Mr Grey. Missförstå mig rätt för jag är inte besviken över valet av Mr Grey men önska kostar ingenting.
Igår var jag och Svea ute på resturang och åt. Jag skulle då kolla klockan och självklart pryder Henke min bakgrund på mobilen(cheesy jag vet). En servitör kom då fram och frågade om det var min pojkvän. Dum som jag var så sa jag nej och förklarade artigt att det var världens snyggaste hockeyspelare och mina drömmars man. Såhär i efterhand skulle jag ju givetvis ha svarat JA! Tänk om världen skulle tro att vi faktiskt var ihop. Lyckan är total!!!
XOXO Elsa.
Svea är allt man kan tänka sig som börjar på s. Svensk, snäll, social och snorig året runt. Ja, nu är ju Svea bra mycket mer än så men det var en bra början tyckte jag. Som Svea berättade så har vi två känt varandra sedan långt tillbaka. Vi kallar oss som sagt bästa vänninor men jag kallar även Svea för min högra hand och vapendragare. Det låter lite tuffare.
Nog om detta. Svea är en sådan vännina som alla önskade att man hade i sitt liv. Ni vet en sådan vän som man ser på film. En som man kan ringa precis när som helst, som alltid förstår en och som alltid får en att känna sig bra. Hon är den som peppar mig när jag behöver det, som orkar höra om alla mina problem och som jag kort och gott kan berätta allt för. Ni hör ju själva, Svea är en sådan man vill ha i sitt liv.
Som Svea berättade så bor vi inte i samma stad. Svea bor på en mindre ort kan man säga. Om jag fick bestämma så borde Svea också bo i Stockholm. Det hade varit perfekt om Svea bodde i samma hus och man kunde springa över till henne när som helst. Fördelen med att vi inte bor i samma stad är ju att vi har desto roligare när vi väl ses.
Lite fakta om Svea.
Civilstatus: Supersingel
Favoritmat: Lammkött
Skostorlek: Samma storlek som hennes skor.
Favoritfärg: Röd, som kärleken.
Så för att sammanfatta Svea så är hon en pratglad och sprallig filur som inte är rädd för att synas och höras. Hon är min bästa vän.
XOXO Elsa.
Jag tänkte ta tillfället i akt och presentera er för min kära vän Elsa. Det känns som att det vore hög tid för en liten kort presentation. För er som inte redan har förstått det så är jag och Elsa väldigt goda vänner, bästa väninnor brukar vi kalla oss.
Elsa bor i Stockholm just nu, det är faktiskt lite tråkigt ibland måste jag erkänna. Att inte ha en av sina bästa vänner nästgårds för jämnan är lite trist. Men det här funkar ju också. I och med att hon bor i Stockholm får jag ju anledning att åka till huvudstaden emellanåt. Elsa och jag är lika gamla, för att inte avslöja oss för mycket kan vi säga att vi börjar närma oss den där trettioårsåldern. Men det känns ändå helt ok. Elsa är precis lika mycket singel som jag (läs: väldigt mycket singel). Ibland har det sina fördelar, men ibland har det även sina nackdelar. Det beror lite på vilket mood vi befinner oss i.
Elsa är en väldigt glad kvinna, det är alltid skönt att ringa henne. Man blir liksom peppad efter att ha växlat fem ord med Elsa. Elsa är en väldigt bra vän.
Vi lärde känna varandra när vi var sex år gamla. Och sedan dess kan man väl säga att vi har hängt ihop. Och som vår gamla fritidsledare kommenterade tidigare i bloggen så kan man ju tro att vi skulle vara som enäggstvillingar - ibland känns det så. Vi brukar säga: Great minds think alike.
XOXO, Svea
Känner du aldrig såhär?
Tidigare i veckan hade jag den känslan, nu börjar det kännas lite bättre. Ibland har man folk runt omkring sig som man bara inte orkar med.
XOXO, Svea
Åh nej tänker ni när ni läser rubriken. Har Elsa eller Svea varit med om att någon snubbe sagt det till någon av dem. Inte vad jag vet, skulle jag vilja svara på det. I det här fallet var det faktiskt så jag kände.
Jag har under en tid snackat med en snubbe. Han är något äldre än jag och har två barn. För mig är det en ganska stor grej att snubben jag träffar har barn. Då har han ju inte bara sig själv att ta hand om, utan sina två små också. Det förstår jag och så långt är jag med. Den här snubben är jättegullig på alla sätt och vis, men! Han har ju faktiskt två barn och han är ju faktiskt äldre än mig. (Inte bara ett år äldre eller ett par år äldre, utan markant äldre)
Ibland är det bara bäst att låta huvudet bestämma och inte ge sig in i något alltför komplicerat. Slår det inte gnistor från början behöver man ju inte göra det svårare för sig själv än vad det redan är. Svea och jag har ju också fått lära oss att "när den rätte dyker upp, säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill".
Den här gången sa inte hjärtat till och då måste man låta den andre gå. Alla vet ju att ingen vill leva mellan hopp och förtvivlan så var ärlig från början.
XOXO Elsa.
PS. Jag och Svea vill tacka för alla mail vi fått. Vi håller på att läser dem alla och vad vi har förstått så är det inte bara vi som gillar Mr Grey ;) Vi återkommer med lite mer respons på alla mail inom kort.
Häromdagen kom jag över det här citatet:
"Madonna is 55, her boyfriend is 22. Tina Turner is 75, her boyfriend is 40. JLo is 42, her boyfriend is 26. Mariah Carey is 44, her husband is 32. Still single? Relax, your boyfriend is not born yet."
Jag kunde inte låta bli att skratta. Direkt när jag läste det skickade jag över det till Elsa. Hon skrattade gott hon med. Eftersom jag ibland tappar hoppet på karlar så kändes det ändå lite komiskt, måste jag vänta halva min livstid på att träffa en vettig karl? Jag har ju någon typ av föreställning att jag tycker att det blir lite äckligt när det är sån stor åldersskillnad. Oavsett om det är mannen eller kvinnan i förhållandet som är dubbelt så gammal. Å andra sidan finns det ju en del förhållanden som är riktigt lyckade trots stor åldersskillnad.
Vad tycker du om ålderskillnad i förhållanden?
XOXO, Svea
Både Svea och jag vet att det finns många kärlekskranka människor där ute i etern. Vem har inte varit det någon gång eller är emellanåt? För er som tror att den rätte aldrig dyker upp eller har funderat alldeles för många gånger om ni kommer dö ensamma. Ge inte upp.
XOXO Elsa.
Äntligen får ni ett livstecken från oss. Som Svea berättade så har vi bara haft fullt upp med vänner och deras kärleksbestyr men nu är vi tillbaka, starkare än någonsin.
Som sagt så har vi ägnat mycket tid åt kärlekstrubbel. Vad har vi då lärt oss av detta.
1. Du är bara värd det allra bästa och bör bli behandlad där efter.
2. Den som inte kämpar för dig, är inte värd att kämpa för.
3. Bryt med snubben helt. Att höras då och då får en bara att leva mellan hopp och förtvivlan. Avslut är svårt men det är det allra bästa.
Om du behöver en egoboost kan du alltid prata med Elsa eller Svea. Vi finns här för dig ;)
XOXO Elsa.
...har lite svårt att hålla efter själva uppdateringen här på bloggen. Vi har fullt skå med att hjälpa våra vänner som har problem med karlarna. För ja, vi kan väl enkelt erkänna att karlar mest är till besvär.
Vi har sett attbesöksantalet snabbt har skjutit iväg här och därför funderar vi på om vi ska öppna upp för frågestund snart. Det skulle vara roligt att få höra lite läsarstorys och dela med dem här på bloggen. Det skulle också vara kul att få inspiration till nya uppslag, tips eller annat kul. Så, ja. Ett sånt inlägg kommer snart. Tills dess... Håll ut! Vi är snart tillbaka!
XOXO, Svea
Jag har alltid gillat kommunikation. I alla former. I alla lägen. Utan kommunikation kommer vi inte speciellt långt. Jag menar, hur kommer vi annars överens om var och när vi ska ses? Eller om andra viktiga saker... Allt från dejter till jobbrelaterade saker.
Sen finns det ju den där kommunikationen som är osynlig men som ändå finns där... På det planet är vi helt olika. Med vi menar jag såklart män och kvinnor. Kvinnor tänker på tusen olika saker när vi möter en ny människa. Men karlar, ja... De verkar inte bry sig lika mycket. Så alla kvinnor där ute: vi kanske inte behöver lägga så mycket krut på att knäcka kommunikationsplanen som karlarna har? Det verkar ändå inte finnas någon.
XOXO, Svea
Som ni vet så har Svea varit och hälsat på mig (Elsa) i helgen. Vi har hunnit med allt från Gröna Lund till konsert med Gyllene Tider och naturligtvis en massa annat skoj. I lördags när det var dags för konsert så hade både jag och Svea siktet inställt på hångel.
Efter en mycket rolig kväll som slutade långt ifrån vad vi hade kunnat ana så vandrade vi hem, nöjda och belåtna. Dock utan något hångel.
Dagen efter så såg vi denna fantastiska bild. Det är en hångelbänk som står placerad i Solna. Det kanske är den vi ska sikta in oss på nästa gång vi är sugna på att hångla... Vad tror ni?
XOXO Elsa
Det är alltid lika intressant att åka tåg. Oavsett var man ska. Just nu sitter jag på tåget till Elsa. Har dryga två timmar kvar...
Nåväl! Det jag stör mig på när jag åker tåg är alla jävla människor som också ska dit jag ska. Vad mycket konstigt de sysslar med på tåget. En kille klev just på och han stank svett. Jag slår vad om att alla i min vagn kände det. Men självklart är vi svenskar som vi alltid är - svenskar! Ingen vågar ju säga till eller säga ifrån.
Och för att inte tala om kvinnan som sitter breve mig just nu. Hon började hålla låda så jag trodde aldrig att hon skulle sluta prata. Som tur var ringde hennes telefon så hon fick en annan pratkompis. I skrivande stund ska hon även ta ögondroppar mot sin ögoninflammation som hon berättde om för mig så snällt innan. Jag blir så trött på folk.
Och tvärs över gången sitter den där surkärringen som ingen vill prata med. Utlösande faktorn var när någon hade tagit hennes plats när hon kom på tåget. Fast hon verkar lite snäll ändå, vi växlade blickar när killen som stank svett kom på och satte sig breve henne. Jag tycker nästan lite synd om henne.
Nåväl... Det är inte så långt kvar. Jag är snart framme hos Elsa.
XOXO, Svea
